Nathalie

Idag har jag funderat mycket på hur det kommer att bli när man blir gammal. Är det verkligen ett måste att allt måste bli slappt och hänga? Jag tycker faktiskt inte det känns helt okej. Och när börjar denna procedur? Känns som att man springer på lånad tid. Jag vill inte bli gammal, slapp och hängig. Och jag vill verkligen inte tro att det är oundvikligt. För då skulle det kännas som att livet skulle vara slut redan nu. Ungefär samma sak som att springa på ett löpband...du springer och springer och springer, men du kommer fan ingenstans och allt slutar med att du inte kan gå eller sitta normalt på 1 vecka. Är det därför vi lever livet? För att tillslut bli gamla och slappa? Är det tacken? Jag skulle hellre vilja få en medalj och en guld-stjärna när jag blir gammal; Varsågod, här får du för att du orkade med livet och allt skit det innebär.
Fast nu får jag faktiskt inte glömma att livet innebär en hel jäkla massa glädje också. Och det vill jag tacka mina underbara vänner. För utan er skulle det vara som att bli blåst på konfekten. Så tusen tusen tack. Och försvinn fan ingenstans, för om ni gör det så är jag övertygad om att jag kommer vara gammal och skrynklig redan vid 25 :P hahahah

Tack och godnatt!

xoxo N