Nathalie

Idag mina vänner så är det 2 år sedan Malin dog. Dagen då allas liv förändrades, vändes upp och ner och krossade våra naiva drömmar om en värld där inget ont någonsin händer oss. Men det som inte fick hända hände. Jag är nog inte ensam om att minnas dagen då vi fick ett samtal från skolan om att en olycka skett och som Malin inte hade överlevt. Jag minns den alltför väl. Det var en ovanligt varm dag...sommaren var på intåg och jag hade hela huset för mig själv hela helgen. Skönt tyckte jag...ja tills samtalet kom och ingen fanns i min närhet för att hindra mig från att falla. Jag undrade hur det hade kunnat ske, bara dagen innan hade vi suttit i skolan och diskuterat våra balklänningar, där uppe på loftet bland datorerna. Och Malin var så lyrisk och exalterad över sin klänning, hon kunde inte bärga sig tills hon fick använda den på balen. Den var hennes drömklänning. Som hon aldrig fick använda och som vi aldrig fick uppleva henne använda. Från att ha varit ett snäpp från våran frihet till att kastas rakt ner i sorgens avgrund och tappa hoppet om en bättre framtid. Det slår hårt på en hel klass som tyckte om Malin så mycket. Då var jag ledsen över att hon togs ifrån oss men idag är jag glad över att jag fick lära känna den där flickan med den okymniga glimten i ögat som kunde få vem som helst att falla i hysteriskt skratt. Jag är tacksam för tiden jag fick med henne. Hästtokigare människa fanns inte, och bättre vän var svårt att hitta. För att försöka få er som inte kände henne att förstå hur underbar hon var ska jag nu dela med mig av några minnen med henne.

Fredags-dampet

Vi var vi 5, dem fem flummiga tjejerna i den bakre delen av klassrummet som på varje matte lektion flippade ur och började bete oss helt hysteriskt. Suddigummin flög, stolar ramlade omkull och Hello förvandlades till Good Bye. Av namnet att döma så börjde det här beteendet en fredags eftermiddag och efter det så var varje mattelektion en fredagsdamp. Malin var alltid den som lyckades få igång oss, och som faktiskt gjorde matten uthärdlig.

Prov svar

Vi hade hästkunskap och hade precis satt oss för att få reda på svaren i det senaste provet (Malin hade inte gjort det ännu). Och hon sitter tyst kvar i klassrummet, tyst som en mus. Sofia hinner börja med första svaret när Malin plötsligt kastar ur sig:
- Men Sofia, ska jag verkligen vara kvar i klassrummet nu?
Sofia hade troligtvis inte tänkt på detta om Malin inte hade sagt något. Så Malin fick snällt gå ut ur klassrummet.
Det orsakade mycket skratt...och det var något som både Sofia och Malin fick många kommentarer om även längre fram.

Snöbolls krig

Jag, Anna, Helene och Malin hade besämt oss för att ett OC marathon en helg. Men istället för att gå in och snällt sätta oss i soffan så dras ett enormt snöbolls krig igång, Malin var säkert den som började. Ingen av oss var direkt klädda för att vara ute i den kalla vinter kvällen men så blev det. Det var 4 plaskblöta tjejer som kom in med mascara utkletat över hela ansiktet. Och OC började äntligen rulla i tv:n. Vi hade bestämt att ingen skulle gråta i det sista avsnittet av säsong 1....men likt förbannat satt vi sen där allihop och bölade och skrattade samtidigt för det ironiska i situationen.

Så TACK Malin för alla fina minnen du gett oss. Vi saknar dig!

// Nathalie