Nathalie

Arg idag...riktigt arg. Vill bara kasta sönder saker, skrika och gråta. It's just one of those days.

Är arg på mig själv för att jag bor i stockholm och sätter krokben för mig själv

arg för att jag inte kan flytta hem

arg för att patrik stör mina ambitioner

arg för att han fick mig hit upp, och sedan inte gjorde något för att få mig att trivas

arg för att han inte delar mina drömmar

arg för att han inte ens vill engagera sig

arg för att jag inte har en enda häst i min närhet

arg för att jag är för feg för att göra som jag vill

arg för att han inte är den jag vill att han ska vara

Varför är det så svårt att stänga av känslor och bara få arslet ur vagnen?

Speciellt när man vet att man skulle ha det så jäkla mycket bättre när det var gjort.

Varför stoppar man sig själv på det här viset. Varför gör jag inte bara något åt det?