Nathalie

Jag är så trött så trött på att varje natt drömma dom här drömmarna. Och sen vakna och det känns som om jag fortfarande är kvar i drömmen. I drömmen vet jag i alla fall att det inte är verkligt men när jag sen vaknar är jag tveksam. Jag är trött på dom här sjuka drömmarna och funderingarna, jag är trött på att pulsen hela tiden ligger på 190. Jag är trött på att vara orolig. Just nu skulle tankeläsning vara det enda som kan få stopp på det, men det är ju inte möjligt...

Nu har det gått en obligatorisk 2 veckors period sen jag bloggade igen...jag verkar vara oförbätterlig. Sen dess så har jag lyckats skära av mig nära på halva tumspetsen...slagit upp såret ungefär 10 gånger på en dag (precis när den hade börjat läka). Till slut blev min chef så trött på att se mig komma in med hela handen blodig att hon ordagrant sa; näh, nu får det banne mig vara nog, nu får du ta och gå hem. Om du fortsätter i den här stilen så kommer din tumme snart ramla av.
Tungan har i alla fall läkt rekordfort och jag känner att jag snart vill byta ut den här sjukt långa staven till en kortare. Vilket jag inte får göra föränns typ i januari, men det känns inte alls aktuellt att gå med  den hä så länge. För jag menar, de flesta brukar inte kunna äta nåt annat än flytande föda på en hel vecka efter att piercingen blivit gjord, medans jag åt riktig mat redan 2 dagen. Så vågar man kanske byta ut den i slutet av november, risken är ju inte direkt överhängande att tungan ska svullna upp till sin dubbla storlek längre. Eller?

Men men tänkte avrunda med en sommarbild på mig och älskade lilla Segene <3



xoxo